Tillväxt som grund

Tillväxt som grund- klassiskt pryramidspel

Det kan kanske vara idé att föreslå något man är förmodligen överens om innan jag tar itu med tankemissfostret som förgrumlar tänkandet om framtiden.

Ett samhälle behöver sysselsättning som skapar nyttiga varor som främjar hälsan och glädjen hos sina medborgare. De grundstenar som ett samhälle har skall vara hållbara. Somliga människor är duktiga entreprenörer som bör uppmuntras när de bygger upp de företag som producerar varor (och löner och skatteintäkter). Statens organ för att hjälpa sina medborgare bygger på skatter och man kan inte öka skattekakan utan att antingen totala ekonomin ökar eller att man ökar skattetrycket. Att öka skattetrycket ännu mera leder ofta till minskad motivation båda för företagare och arbetare.

Så långt tror jag de flesta är överens. Klassisk politik byggd på tillväxt exemplifieras av perioden efter andra världskriget. Sverige klarade sig genom andra världskriget med bibehållen infrastruktur och Europa behövde mycket. Det var utrymme för svenskt näringsliv att växa och blomstra. Kakan växte varje år- skatteintäkter likaså. Man kunde göra ett pensionssystem som smärtfritt skulle betalas av den framtida tillväxten. Båda folket och företag hade nytta av ett samhälle med fungerande infrastruktur, utbildning och sjukvård för alla.

Men verkligheten är en sträng herre. Tillväxt kräver näring. Ju mer du vuxit desto mera näring behövs ens för att underhålla dig för att inte tala om ytterligare tillväxt. Pyramidspelarens dröm om lätta förtjänster bygger på att det finns nya drömmare med pengar som de ger ifrån sig på grund av sin TRO PÅ TILLVÄXT.

”Tillväxt” låter bra! Den är nödvändig! Visst! ”Soligt väder utan regn” är också vackert, nödvändigt och bra, IBLAND. Men om det fortsätter, så blir det torka, död och elände. Tillväxt är bra och möjlig i vissa begränsade delar under begränsade perioder av ett samhälle. Så snart du hör ”tillväxt” som inte kopplas med en målnivå och beskriver var den skall hämta sin näring, så lyssnar du till en pyramidspelare. Tillväxt som inte planar ut (mognar) är klassisk cancer.

Om vi grundar vår välfärd på tillväxt, så skall vi inte bli förvånade att, till exempel, ökade utgifter för sjukvården ger lönsam tillväxt för läkemedelsproducenterna och växande sjuktalen. Hur skall vi tänka då? Prova ”Vad ger bättre hälsa?” i stället för ”Hur får vi mer resurser till den växande sjukvårdsbehoven?”

UTVECKLING är inte samma som tillväxt och är inte begränsad på samma sätt. Kanske många som använder ordet tänker att det är samma. I en bra utveckling så finns det förstås stadier av tillväxt som kan vara bra, även om det tar näring från något annat. Utveckling behöver inte inrikta sig på storleken. Det viktiga är RIKTNINGEN!


I respons på denna YouTube film https://youtu.be/KUh7KPOSTac

Skrev jag :

Tycker att Henrik brukar hantera ord försiktigt. Det uppskattar jag.

I detta fall tycker jag att han vill kalla ”utveckling” för ”tillväxt” som om de är samma sak. Han propagerar för att ”göra mer med mindre” som om någon, ens de mest extrema klimataktivister, skulle ha något emot det. Utveckling är något som gäller väldigt mycket just idéer och kan fortskrida nästan hur mycket som helst och kan möjliggöra att ”göra mer med mindre”.

Utveckling handlar om kvalité. Tillväxt handlar om kvantitet. Utveckling behöver ofta att något skall ”tillväxa” i alla fall under en begränsad period.

”Tillväxt” låter bra, men det beror på VAD och NÄR. När du tar ditt barn till BVC känns det viktigt och bra att det växer. Mellan 1 och 7 månader (=½år) fördubblas vikten. Skulle det fortsätta så skulle det vara en 4-dubbling varje år. Efter 3 år vore barnet då över 500 kg. Efter 39 år skulle det (om den tillväxten vore möjligt) barnet väga mer än jorden! Men det är varken önskvärt eller möjligt.

Vi måste alltid fråga VAD skall växa? Tillväxt av gängkriminalitet, per capita alkohol konsumtion, köplust driven av självförtroende saboterad av orealistisk reklam– kan alla ge bidrag till ökning av bruttonationalprodukt, men är knappast positiv utveckling. Jag påstår inte att Henrik förespråkar de, men hans onyanserad positiva bild av tillväxt kan förtjäna ”en respektfull kritik” 🙂

Så snart man analyserar tillväxt bör man ställa minst 2 frågor (förutom VAD skall växa):

1. Var skall dess näring tas ifrån? (=Vad är det som skall minska samtidigt?)
2. Vid vilken mognad bör den plana ut? (Annars blir det som cancer, fetma eller överstor statsmakt. Var går gränsen mellan BRA och TOO MUCH? Och vad händer om man bromsar tillväxten, med de konstruktioner (myndigheter, företag, …) som gjort sig beroende att växandet)

Om man inte har svar på dessa frågor är resonemanget en blandning av ”free lunch” och ”det löser vi då” som är typisk för pyramidspel. Så jag tycker att resonemanget är i detta fall ganska ”lättköpt”. Tyvärr lite för likt ”staten borde erbjuda …X….” utan att man säger hur det skall finansieras eller hur man skall se till att inte staten ”blir tvungen” att reglera X.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *