Vitamin C tillskott = dyr urin?

Trots att den enda personen med 2 Nobelpris, därav en i vetenskap, Linus Pauling, starkt förespråkar stora doser av vitamin C, brukar allmänna rådet vara att det är meningslöst, kanske t o m farligt.

I denna föredrag, som hon höll i Sverige, presenterar njurläkaren vad hon har kommit fram till när hon intresserat sig för vitamin C. Jag tycker det stämmer med många andra källor, och mina begränsade erfarenheter. (Enda detaljen jag minns jag blev fundersam över var hennes råd att inte använda väteperoxid för att rengöra djupa sår. Hon upplever det som vävnadsskadande. Jag upplever det som en förhållandevis mild antibakteriell agent som borde vara speciellt lämpad för att motverka syrehatande bakterier som stelkramp (tetanus).)

Mera om vitamin C

”Tro inte på näringstillskott (Wakefield mm) de är bara ute efter pengar!”

Visst är det viktigt att tänka på ”vad har budbäraren för ekonomisk (eller andra intressen) för att sprida sitt budskap?”  Och detta skall gälla alternativa sätt att göra saker, lika väl som de vanliga sätten.

Tyvärr om man ifrågasätter t ex vanliga skolmedicinen, så får man räkna med att man betraktas som en ”konspirationsteoretiker”.

Däremot om man refererar till någon som ifrågasätter  skolmedicin, kan man ofta få höra att denna någon omsätter ”miljoner” på sina alternativ. (Även om det finns andra doktorer med samma budskap som inte säljer något.)

Det verkar som det är inte bara jag som blir upprörd över bristen på perspektiv i den tänkta källkritiken:

I korthet: Det farmakologiska industrin omsätter $1 000 000 000 000   jämförd med tillskott som har 1% av det. Och tillskotten är billiga, säkra och effektiva på en gång, något som mediciner oftast INTE är (även om de kan vara användbara i vissa akuta situationer [mitt tillägg])  .