Månad: september 2013

Jag såg ett TV program nyss på UR om spelifiering och utbildning. Den var rätt intressant. Men det var en detalj uppgift i  den som tände lusten att skriva det här.

Motivation är en stark komponent i spel och i utbildning. Den har studerats i många sammanhang. Ett sammanhang som undersöktes var blodgivning. Man provade om att ge ekonomisk belöning till blodgivare skulle öka deras givande. Det visade sig att de gav mindre då. De började tänka ”Får jag NOG för att göra det här?”

Rätt tragikomiskt hur något som de gjorde förut utan ersättning, plötsligt blev inte lönsam nog.

Varför gjorde de det förut? Gissningsvis: De tyckte att det var rätt sak att göra. Man får en viss glädje av att göra rätt, att vara generös, att hjälpa andra.

Vi har (2013) en regering som har tryckt på att ”Det måste löna sig att arbeta!” Det har lett till en, som det verkar, ändlös rad av jobbskatteavdrag.

Det är många trådar som löper ut från detta i mitt huvud.

En tråd är den som går till en väldig samstämmig forskning som visar att hög ekonomisk belöning gör att den som får det presterar sämre på analytiska uppgifter. (Däremot funkar det som motivation för enklare uppgifter som stappla tegelstenar osv.)

En annan tråd är den jag får när jag hör prostitution. Man betalar någon för att göra något som inte känns rätt för de. Oftast menar folk just att betala för sexuella tjänster från en främling. Den typ av situation, att göra något man egentligen inte vill för att få betalt, är något jag tycker inte om. Men det finns alla möjliga nyanser i denna typ av situation. (Nu stickar jag ut hakan) Jag tror det finns, även om det är mindre vanligt, fall där en sexarbetare kan känna sig helt OK i tillhandahållande av sin tjänst till en kund som har trevligt sätt.  I de fall känns svenska lagstiftningen onödigt stel och ”sexfixerad” snarare än rätt/fel/konsekvens inriktad.

En vanligare situation i sexhandelns värld är en där en välavlönad, men frustrerad man, utnyttjar en kvinna som är fattig och/eller drogberoende så hon kan inte välja vad hon går med på. Vem är prostituerad i denna situation? Jag kan tänka mig att det är båda. Och att det kan vara HANS prostitution som är mest samhällsfarlig!

I vår värld av ökande ekonomiska klyftor så spelar de stora aktiebolagen en större roll än de flesta stater. Deras lagskyddade krav på största avkastning på kort sikt sätter stor press på hela världen. De ger STORA belöningar till de chefer som är beredda till alla åtgärder som behövs för ”profit maximering”. En åtgärd är förstås att ha ett PR-mässigt trevligt sätt och se ut som om man har ett social ansvar. Stödja ”Rosa Bandet”. Samtidigt som andra beslut leder till cancerframkallande utsläpp.

Hur går det ihop med det som är ovan: ”prostitution. Man betalar någon för att göra något som inte känns rätt för de.” Chefer betalas högt, inte för att det leder till bättre analysförmåga, forskning visar att det funkar inte.  De betalas för att strunta i att man vet att konsekvenser av kortsiktig lönsamhet inte känns rätt.  Jag dömer inte de och sjunger inte ”vi skall hänga de i lyktstolparna” som KPMLr sjöng på 1960 talet. Jag tror att de känner sig lika instängda, utan valmöjligheter, som arbetarna i Sverige som förlorar sina jobb, och kinesiska arbetarna som tackar för jobb med omänskliga villkor i fabriker som förorenar jätteområden.  Detta är verkligt farlig prostitution! Det är inte bara en otrevlig situation mellan ett par individer (gammaldags ”torsk” och ”hora”) [Tyvärr finns det också ännu hemskare varianten med människohandlare inblandat också]  När en aktiebolag lockar till sig en ”lyxhora”-direktör så är det framförallt tredjepart som drabbas.  Tredjeparten innehåller:  arbetare, kunder, råvaruleverantörer, folk som behöver andas luft och dricka vatten, vårdbehövande som inte kan hjälpas då skatteunderlaget tagit solsemester, framtida generationer mm.

Lyxhora-direktörn kan inte må speciellt bra, känner sig frustrerad. Behöver distraktion, avreaktion. Söker sig till en sexarbetare som inte har råd att säga nej. Och cirkeln är sluten.

Organisationer som måste ge direktörslöner som ligger långt över vanliga arbetare fiskar efter lyxhora-direktörer.  Det skall ifrågasättas på så många grunder. Jag vill lägga till ”misstänkt prostitutions finansiering”.  Om de inte kan locka kunnigt folk med en bra lön (men inte >10 gånger arbetarlöner) kombinerat med en bra avsiktsförklaring (bra produkter, bra påverkan på jorden) och gärna stor frihet i tidsanvändning, studieresor, då är det rimligt att ifrågasätta vad de vill (och vilka personer de får).

Minska prostitutionen! Börja på hemma plan. Jag måste erkänna att, trots att jag själv tidigare varit KRAV odlare/säljare så har jag köpt billiga bananer och försökt strunta i vad jag hört om hur bananarbetarna drabbas av besprutningarna. En liten akt av prostitution som dessutom drabbar tredjepart.  Men man får lite kronor över så man kan få råd till en plattTV, så man slipper skämmas för tjockTVn. TjockTVn som räckte bra för några år sedan. (Som nu kan köpas på EriksHjälpen för 200kr! [2017 50-100 kr!])

Ifrågasätt de som säger att höjd lön löser problemen. SPECIELLT när det gäller ”höjdarna”! Men vi är så insugna i massmedias tryck på allt vi behöver HA för att inte känna oss fattiga (= inte bra nog), att även vi på svensk ”lönegolvet” tappar perspektiv på vad som är behov och vad som är ”extra bagage” som ibland kan vara bra men ofta mest tungt.

Respektera inte folk för vad de HAR. Respektera de som gör val som stödjer mål som känns bra. (Målet ”ökad tillväxt” kan låta bra, men inte när det kommer från en cancer läkare! VAD skall växa? Hur mycket? Vad skall betala det {och minska}?)  Skäms inte för vad du INTE HAR! Hjälps åt att påminna varandra om allt vi har att glädjas åt. Vi ser att människans enorma kraft har hemska konsekvenser på många sätt på vår värld. Samtidigt uppstår en större medvetenhet omkring jorden som när den får tillräcklig kraft bör kunna vrida inriktning, från onödiga saker som behöver reklam för att folk skall vilja ha, till saker som vi SER BEHÖVS.

Det här blev väldigt spretigt, men nu har jag strax skrivit av mig det värsta.

Sista poängen: Vi har alltid val! Valavlönad direktör, fabriksarbetare, lärare, arbetslös, fånge. Vi kan alltid välja hur vi reagerar. (Ibland är vi så starkt fast i vissa inlärda föreställningar, att vi inte ser andra val. Det finns sätt att påverka det om du vill höra mer om det.) Vi kan välja var vi lägger vår uppmärksamhet.